Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN FRÅN FRIDHEM. I I 7
vanliga nigning, änkedrottningen då säga några ord till
henne och väl nämna hennes namn.
Stor blef därför min förundran att, när vi kommo
henne nära, hvarken min moder låtsade se damen, ej
heller denna hälsade änkedrottningen. Då ej tanke på
något öfvernaturligt hade fallit mig in, var den enda
förklaringen, att fruntimret ännu icke var presenteradt
och att min moder därför såg förbi henne. Besynnerligt
föreföll mig dock, att lion icke skulle känna någondera
af oss. Men när änkedrottningen ingenting sade, kunde
icke heller jag göra det.
När vi hade hunnit till utgångsdörren, vände jag
mig om och såg då det hvitklädda fruntimret ännu stå
kvar under kronan. Men när jag ett par ögonblick
betraktat henne, tog hon några steg framåt, likasom för
att närma sig oss.
,Så snart vi kommit ut i nästa rum, vände jag mig
genast till min moder med frågan: »Hvem var hon?»
»Hvilken hon?» blef min moders genfråga.
»Det hvitklädda fruntimret, som stod där inne och
som betraktade oss utan att hälsa.»
Nu stannade änkedrottningen plötsligt, och frågade
med af häpnad darrande stämma: »Har du sett ett
hvit-klädt fruntimmer därinne, i rummet som leder ned till
drottningens våning? Såg du det verkligen!»
Min moders sinnesrörelse spred sig nu äfven till
mig; hvarför kunde jag icke förklara. Jag svarade: »Ja,
visst såg jag henne! Just där inne, under kronan. Sågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
