Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
jag denna dag för första gången som präst talat till
Guds församling. Predikan var slutad, och endast
nattvardsgången återstod, vid hvilken jag skulle biträda
Det var med en darrning af både bäfvan och fröjd
jag fattade kalken för att till nattvardsgästerna utdela
den högsta, heligaste gåfva, som på jorden kan undfås.
Såsom alltid är fallet, måste jag nu vänta några
ögonblick, till dess den med brödet före gående prästen,
Beckman, hunnit utdela detta åt fyra eller fem personer.
Under tiden öfverforo mina blickar de vid
altarringen knäböjande för att se, om bland dem vore någon
jag kände. Och hvem blifver jag därvid varse, om icke
— Lars Hierta, den bekante grundläggaren af den
»ra-bulistiska» tidningen Aftonbladet.
Min öfverraskning och häpnad voro större, än jag
kan utsäga. Ty den tiden ansåg man Hierta såsom en
af de största och farligaste fienderna till kristendomen.
Redan från min barndom hade jag hört honom skildras
såsom »inkarnationen af allt rabulisteri»; och det var ju
allmänt kändt, att han var utgifvaren af Strauss’
ohyggliga bok »Jesu lefverne», den egentliga banbrytaren för
den störtflod af otroslitteratur, som under de senaste
årtiondena öfversvämmat hela den kristna världen.
Och denne man, som sålunda velat göra Kristus till
blott »en myt», han låg nu knäböjande vid denne
Pierres altare. Hvad ville han här? — Att icke blott
sedvänja eller skrymteri skulle fört honom hit, därom var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
