Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
hastig tacksam blick af honom, och jag gick vidare till
nästa nattvardsgäst.
Men minnet af hvad jag denna söndag hade
erfarit var under de närmaste dagarna så lifligt, att mina
tankar litet emellan återkommo därtill.
Fem dagar hade förflutit, då jag följande fredags
förmiddag blef kallad till en döende, lagmanskan
Har-lingson, ute på Djurgården, hvilken önskade ett samtal och,
eventuelt, att blifva delaktig af Herrens nattvard.
Jag begaf mig strax åstad. På båten voro den
gången ytterst få passagerare, endast två eller tre. Just
som vi skulle lägga ut, kom en herre med snabba steg
och hann med, fastän »i sista minuten». Han kom åt
mitt håll och slog sig ned ett litet stycke från mig —
det var Lars Hierta.
Om en stund vände han sig åt min sida, igenkände
mig, hälsade artigt och flyttade sig närmare. Jag var
icke presenterad för honom, men han visste tydligen
hvem jag var; ty han nämnde mitt namn och yttrade
vänligt: »Tack för i söndags!» Därpå kommo vi i ett
lifligt samtal, som snart öfvergick till den viktigaste af
alla frågor. Här är icke tillfälle att offentliggöra hela
detta samtal; blott ett yttrande af Hierta må jag
an-öra: »Strauss’ bok var en snillrik hypotes, som den
tiden slog an på mig. Men jag inser nu mer än väl,
att den icke var sann; den är helt enkelt orimlig».
Samtalet både intresserade och gladde mig. Jag
har hvarken rättighet eller förmåga att uttala något af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
