Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tre ting äro förunderliga.»
En af Fosterlandsstiftelsens bästa kolportörer var
den gamle redlige Anders Nilsson i Vånga,
Östergötland, hvilken för många år sedan fick ingå i sin Herres
glädje. Han var fader till kyrkoherden Neander i Risinge,
och var en troende gudfruktig kristen med helgadt
kärleksfullt väsen, samt hade därjämte i sitt naturliga
skaplynne ett ädelt och öppet sätt, som ingaf förtroende
och tvang äfven kristendomens fiender att i samvetet
skänka honom aktning, fastän de på hans rygg kunde
håna och förtala honom. Men en gång var han nära
att råka illa ut, ehuru Herren äfven då hjälpte honom.
Förloppet vid denna händelse, som berättades mig af
hans son, var följande:
Anders Nilsson hade en dag kommit att hälsa på
en af sina grannar, då denne samtidigt erhöll besök
af en man, som var känd för sin ovanligt stora
bitterhet mot kristendomen. Denne började snart anfalla
»läsarne», beskyllande dem än för ett, än för ett annat.
Så länge mannens ovilja endast drabbade Anders
Nilsson själf, förhöll denne sig helt stilla och svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
