Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
vildt ulsecncle rusade ia i i uniniet, ända fram till R.
Dennes lugna hållning och allvarliga ord hejdade dem
dock; efter en stund drogo de sig tillbaka, så att
sammankomsten kunde under yttre lugn afslutas. Men i
trappan och utanför trängdes ännu folkmassan, ropande
efter »läsarne» och »den fördömde läsareprästen» för att
på dessa få släcka sitt raseri. Huru skulle man nu
komma hem? R. själf fruktade icke att gå den vanliga
vägen, viss att Herren var med honom. Men på sina
vänners enträgna böner lät han öfvertala sig att med
dem begifva sig ut genom en eljest icke begagnad
dörr, som förde till en annan gata, där fienderna icke
väntade dem.
En dag, då Rosenius blifvit uppkallad till
polismästaren, möttes han i det yttre rummet af en välklädd
»bildad» herre, som med flammande blickar och blek af
raseri gick emot honom, förde sin knutna hand tätt
intill hans ansikte och sade: »Usling! Du har förfört
och fördärfvat min syster; det skall du ansvara för inför
både Gud och människor!» — Då R. nu lugnt anhöll
att få veta »med hvem han hade äran tala», fick han
till svar: »Det angår dig icke!» Men efter en stund
uppgafs dock namnet, hvilket var för R. alldeles
obekant. »Däraf förstod jag», tilläde R., när han omtalade
detta, »att den mannens syster måtte ha varit bland
mina åhörare samt blifvit vunnen af Herren genom
ordet och anden; det var detta han åsyftade med orden:
förförd och fördärfvad.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
