Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 ur MINNET OCH DAGBOKEN.
tjänare, som vunnit förtroende bland de »icke många»
ädlingar och högt uppsatta, hvilka följt kallelsen till
Kristi rike. (i Kor. i: 26.) —Det finnes en annan synd,
afunden, från hvilken Rosenius var nästan fullkomligt
fri, men hvilken i dess högre grad anfäktade »en
hel del godt folk», som icke kunde begripa, hvarför
just han skulle vara mera hörd och mera omtyckt än de.
Och när därtill kom att Rosenius, ehuru vänlig mot alla,
aldrig »krusade» för någon, så var ju helt naturligt att
de, som fordrade och väntade just sådant »krusande»
utan att få det, skulle om honom sprida det ryktet att
han var högmodig.*)
Äfven i andra stycken bar man falskt vittnesbörd
mot Rosenius. Men därmed gick, såsom det i Kristi
lidandes historia heter: Ȁndock de hade fram falska
vittnen, så gjorde deras vittnesbörd icke till fylles». Ty
för ett vittne, som falskeligen »vittnade om ondt», stodo
tiotal som af ärligt hjärta kunde »vittna om godt».
Men fiendernas ondska gaf icke tappt. »Förtala blott!
Häll pä därmed, sluta icke upp; något blir till slut
trodt!» Så låter Sheridan i Tadelskolan en fröken säga.
Och så gick det äfven här. Den punkt, där förtalets
pilar slutligen för en tid fastnade, gällde Rojenii vänliga
sätt i umgänget med fromma, ädla kvinnor.
Såsom det under alla tider gått mera framstående
och rikt begåfvade Herrens tjänare, såsom en Paulus,
*) Jag lämnar något längre fram en liten komisk, men lärorik berättelse
0111 huru det gick när Roseniusen gång anklagades för att vara »högfärdig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
