Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skogvaktare på G. stora herregård. Erik, som tidigt
gift sig och redan ägde fem barn, hade fått löfte att
efter fadrens död erhålla hans plats. Detta löfte blef
för sonen en svår frestelse. Allt efter som barnskaran
växte och fattigdomen tilltog, växte ock i Eriks hjärta
den önskan, att fadern snart måtte dö. Ty då — då
skulle det vara slut på all nöd; då skulle välmåga, trefnad
och lycka blifva bofasta i det nu så torftiga,
bekymmerfulla hemmet.
En dag var fadern ute och fiskade på en skogssjö.
Erik kom då händelsevis gående på vägen utmed
sjökanten. Fadern, som ville ha honom att hjälpa till
med fisket, rodde därför till stranden och hämtade
honom. När de sedan kommo ut på sjön igen och båten
skulle vändas, skedde detta litet för tvärt, så att fadern
gjorde en öfverhalning och föll öfver bord. I detta
ögonblick ingaf satan Erik den tanken, att han skulle
mörda sin far. Så skedde. Om en stund slogo sjöns
böljor samman öfver den dödades kropp. Erik rodde
till stranden och gick hem, utan att någon sett honom
vara nere vid sjon.
När fadern saknades, sökte man honom och fann
efter en tid hans uppflutna lik. Alla trodde att en
olyckshändelse vållat hans död. Ingen misstänkte sonen att
vara sin fars baneman. Erik fick den så ifrigt
efterlängtade platsen. Nu skulle ju lyckan komma; men —
det blef tvärtom.
Aldrig hade Erik Buhr känt sig så olycklig som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
