Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om man ej skall förgås». För döden fruktade han icke
(mer än en liten kort stund, hvarom mer längre ned).
Tvärtom fröjdades han storligen att snart »få gå hem
och se Frälsaren». En gång sade han med ett
fridfullt leende: »Detta är den bästa dagen i mitt lif; en
så lycklig resa har jag aldrig gjort.» — Flera gånger
omfamnade han mig och tackade äfven mig »för allt
godt jag sagt honom om Gud och Frälsaren»; emellanåt
lutade han sitt hufvud mot mitt bröst och försjönk i
tyst bön eller högljudt lof och pris.
Efter ungefär 2½ timmes resa anlände vi till
Dalkarlsboda, där frukost för oss var anordnad. Pastor
Wessblad och jag förmådde af själsspänning och oro
ej att äta något; men Buhr, som var lugn och glad, åt
något litet och drack därtill ett glas vin. Då vi efter
en half timmes hvila åter satt oss i åkdonet, frågade
jag Buhr ännu en gång, med någon oro, om han
verkligen af hjärtat trodde på Herren Kristus, om han var
viss på sina synders förlåtelse och om han hade verklig
frid i denna tro. Han såg mig då trofast i ögat och
sade: »Ja, jag tror och vet, att Gud förlåtit mig för
Jesu skull, och jag har frid och är lycklig. Det är ju
mitt lif det snart gäller; och när jag är lugn och glad,
så skall magistern också vara det».
Jag tackade nu i mitt hjärta Gud, som verkat att
en lifdömd man kunde så vittna strax före sin afrättning;
och jag undrade endast, om hans tro skulle få
intill slutet vara oanfäktad. Svaret på denna min tysta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
