Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven hade halshuggit 1844. Man hade, berättade han,
inbillat Breitfelt att han på afrättsplatsen skulle erhålla
nåd; och denne hade varit så öfvertygad därom, att han
leende och glad vandrade dit ut. Under hans vandring
uppför Götgatan voro alla fönster tätt besatta med
åskådare, mest fruntimmer. Af dessa voro många honom
bekanta sedan vintrarnas baler, på hvilka han plägat
spela dansmusik för dem. Nu hälsade han dem alla
gladt och artigt. Men anländ till schavotten hade Breitfelt
med stigande förskräckelse och ångest oupphörligt
frågat: »får jag ej nåd af kungen?» Då svaret blef
nekande, greps han af förtviflan och måste med våld
tryckas ned på stupstocken. — — —
En ofantlig hop allmoge hade nu infunnit sig för
att se på. Ja, äfven från Uppsala hade icke få »bildade»,
så väl damer som herrar, i fina ekipasch åkt den långa
vägen för att få vara vittnen till detta »intressanta»
blodiga skådespel.
Pastor Wessblad och jag satte oss åter upp i
vagnen och anträdde hemfärden[1] för det mesta under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
