Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU MAN FÅR OCH MISTER VÄNNER. 197
glömma, utan alltjämt hållit sig tillbaka, och icke svarat
då jag skrifvit flera bref till honom. Och ehuru jag icke
kan gilla detta, så kan jag dock förstå och ursäkta hans
handlingssätt. Kanske skall jag i förhållande till honom
få besanna Pauli ord i Filemonsbrefvet och en gång »få
honom evigt igen». Jag beder och hoppas så.
På ett helt annat sätt förlorade jag Konrad R.
Han var »den gladaste bland de glada», vänfast och
hjälpsam mot alla kamrater samt artig och uppmärksam
mot alla fruntimmer. Men han fäste sig aldrig vid någon
kvinna. Hans hjärtas frestelser lågo ej åt det hållet;
han var i stället äregirig och ville »utmärka sig» som
officer. Hans börd och rikedom hade tidigt förskaffat
honom en kammarherrefullmakt, som vid gästabud, i
processioner och vid dylika tillfällen gaf honom försteget
framför äfven äldre kamrater. Men sådant tillfredsställde
honom icke; det var »i tjänsten» han ville öfverträffa oss.
Vi blefvo löjtnanter samtidigt, och han kapten ett
år före mig. Men vid den majorsutnämning, där vi båda
voro i täflan, blef R. underligt nog förbigången af mig.
Jag kände min vän Konrads lynne och förstod hvad
han nu skulle känna. ■— Men att min utnämning skulle
kosta mig hans mångåriga vänskap, trodde jag dock
icke. Så skedde likväl. R. blef häftig och påstod, att
jag intrigerat och orättvist vunnit mina majorsepåletter
genom att »ställa mig in hos krigsministerns fruntimmer».
Jag försvarade mig och bevisade, att han nu gjorde mig
orätt; men ingenting hjälpte. Det ena ordet gaf det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
