Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU MAN FÅR OCH MISTER VÄNNER. 199
Därtill kom, att jag nyss hade köpt honom och icke
ännu fullt kände hans lynne. Allt nog, då vi hunnit
ganska nära vårt mål, blef hästen skrämd af en gumma
med ett stort knyte på hufvudet, hvilken satt på
dikeskanten och helt hastigt reste sig upp. Innan jag hann
hålla in hästen, hade han gjort en tvär kastning åt
sidan. Fimmerstången bräcktes, och -— både Henrik och
jag befunno oss helt oförmodadt i liggande ställning.
Vi undsluppo dock lyckligt, med blott några starka
kontusioner. Men — Henrik C. hade så svårt skrubbat
sin nässpets mot den hårda landsvägen, att skinnet gått
af. Förargad och blödande satte han sig åter upp,
sedan fimmerstången blifvit provisoriskt lagad.
Nu kommer det sorgliga slutet. Henrik C.’s näsa
läktes visserligen inom kort. Men — just på dess spets
kvarstannade en stor ful röd fläck, som för ett par år
skämde hans förut så vackra anlete, innan den med
tiden hann växa bort. Detta tog »den vackre
ingeniören» mycket djupt, och ingen kan undra därpå. Men,
tyvärr, var ock hans vänskap för mig slut för alltid.
Förgäfves bad jag honom på det varmaste om förlåtelse
för den fullkomligt ofrivilliga olyckshändelsen, som jag
af hjärtat djupt beklagade. Han blef aldrig mer
»riktigt god på mig». Vårt umgänge bröts, och jag gjorde
en vänförlust, som hittills smärtat mig mest af alla . . . .
Nu var det doktor B.’s tur att yttra sig. Hans
gripande berättelse skall meddelas i nästa häfte.
––-•~=SX3=—–––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
