Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ATT BEDJA OCH ICKE FÖRTRÖTTAS.» 201
frälsaren. Och hennes goda kristliga inflytande i
hemmet gjorde sig genast förnimbart för hvarje
uppmärksam iakttagare. Det gick en anda af frid och
gudsfruktan genom hela huset. Deras fyra barn voro
ovanligt lydiga och snälla; vid de gemensamma
aftonbönerna såg man huru de med vördnad och kärlek
lyssnade till det lästa ordet. Tjänarne voro ock trogna,
stilla, höfliga och sitt herrskap uppriktigt tillgifna.
Minnet af de angenäma dagar jag nu tillbragte
i skötet af denna familj gjorde, att jag äfven 1866, då
jag ånyo måste passera Berlin, genast efter min ankomst
uppsökte kapten von T.’s hus. Jag fann modern och
barnen hemma, jämte en fru Christians, en vän i
familjen. Men kaptenen hade med hären afgått till
krigsskådeplatsen i Böhmen. Det var några veckor efter det
stora slaget vid Königsgrätz, och allmänt jubel härskade
därför ännu i Preussen, både i stad och på land, öfver
de fosterländska vapnens seger. Jag väntade mig alltså
att finna mina vänner jublande och glada; men första
blicken sade mig, att här rådde bekymmer i stället för
fröjd. Jag antog därför, att kaptenen hade stupat, ehuru
det förvånade mig, att ingen i familjen var sorgklädd.
Efter de första hälsningarna frågade jag genast
efter underrättelser om vår tappre kapten. Jag fick då
veta anledningen till de bekymmerfulla ansiktena, den
nämligen att man på öfver fyra veckor ej haft den
ringaste underrättelse från eller om honom, så att man
icke visste, om han vore lefvande eller död. Förgäfves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
