Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
hade fru von T. skrifvit bref på bref åt många olika
håll, så väl till sin man själf som till hans förmän:
allt sedan bataljdagen hade han saknats och ingen kunde
lämna den minsta upplysning om hans öde. Det var
då ej att undra, om maka och barn voro sorgsna.
Många och innerliga bönerop hade väl fru von T.
redan i tysthet uppsändt till sin Gud, men ännu tycktes
ej hennes böner blifvit hörda. Hon hade just denna
dag åter haft flera bud på postkontoret, men inga bref
voro där att få.
Under det vi nu samtalade häröfver, kom äfven den
gamle pastor Meyer på besök. Han var en rättfram
och hjärtlig man, och efter en stunds samtal sade han
helt allvarligt: »Men hafva vi då alldeles förgätit vår
käre Frälsares löfte i Matt. 18: ’Hvad två af eder
komma öfverens på jorden . . . skall det dem
vederfaras af min Fader.’ Låt oss nu i Jesu namn strax
nederfalla och tillsammans bedja Herren göra ett slut
på denna pinsamma ovisshet och, om möjligt, redan i denna
dag skänka oss visshet, om vår vän ännu tillhör den
stridande kyrkan eller fått ingå i den triumferande »
Så skedde. Stora och små böjde sina knän, och
Herren var nära. Vi uppstodo från bönen, tröstade
och styrkta i hoppet. Men en af oss icke blott
hoppades, utan hade blifvit alldeles fullviss om att vår bön
var hörd. Ingen hade sett, när den lille Herman
aflägsnade sig, men om en stund inträdde han, klädd i
sommarrock och med mössa i handen. »Hvart ämnar du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
