Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
Vi väntade nära en half timme, under en viss
spänning mellan fruktan och hopp. Pastor Meyer och
jag hade ställt oss vid fönstret och sågo ut åt gatan
för att iakttaga gossens utseende vid hans återkomst.
Men i sin ifver måtte han ha valt någon genväg, eller
också hade vi icke märkt honom; — allt nog, på en
gång slås dörren upp och in springer vår käre Herman
med ett bref i den upplyfta handen. Hans ansikte
strålade och han ropade högljudt: »Mamma, mamma,
här är det brefvet från pappa, som vi bedt Gud om.»
Våra känslor af på en gång glädje och blygsel kan
man lätt föreställa sig. Fru v. T. bröt under
glädjetårar det så länge efterlängtade brefvet. Af dess
innehåll meddelade hon, att hennes man en dag före slaget
vid Königsgrätz lätt sårad hade fallit i österrikarnes
händer och blifvit förd till fästningen Mantua, där han
ännu satt fången. Han hade skrifvit flera bref, hvilka
alla måste ha förkommit. I sin oro öfver att icke
bekomma svar med underrättelse från de sina, hade
han såsom en särskild gunst utbedt sig att det nu
anlända brefvet skulle få medfölja en kurir, hvilken med
extratåg denna afton hade ankommit till staden.
Kaptenen var fullkomligt återställd från sitt lätta sår och
hade fått löfte om att vid första tillfälle bli utväxlad
mot någon fången österrikisk officer. Han hoppades
därför att snart åter vara bland de sina, som han
uppmanade till daglig bön för honom och till dagligt tack
för den bevarande nåd Gud låtit honom vederfaras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
