Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
med mig dela glädjen och tacksamheten. — Och äfven
hos henne blefvo dessa känslor nu varma. Ty vi sågo
ju, att Herren begynt höra våra böner i går och
i dag. Och vi föllo tillsammans på våra knän och
tackade honom.
Långsamt och försiktigt öppnade jag sedan
kuvertet. Där låg en större sammanvikt sedel, i hvars hörn
syntes ett par nollor. Jag hade ej tänkt mig så mycket
och sade därför till min hustru: »Det är för mycket 1
Tänk, att vår käre Johan, som blott har sin icke stora
lön att lefva af, kan och vill gifva oss hundra kronor.
Må Gud rikligen vedergälla honom!»
Under det jag yttrade dessa ord, hade jag
utvecklat den sammanvikta sedeln. Men — hvem kan fatta
vår häpnad och bestörtning, då denna befanns icke lyda
på hundra kronor, utan vara en tusenkronsedell
Efter den första öfverraskningen sade jag till min
hustru: »Bring har gjort ett misstag! Under nattens
trötthet, och kanske ännu med sömnen i ögonen, har
han tagit vilse och lagt in en tusenkrona i stället för en
hundrakrona. Jag måste ögonblickligen fara tillbaka till
Ersta för att underrätta honom härom och få detta
misstag rättadt.»
Sagdt och gjordt. Men när jag återkom till Bring
och påpekade hans misstag, smålog han så vänligt och
sade: »Käre broderi Jag har icke tagit miste, utan lagt
dit just jämnt den summa, som Herrens ande tillsade mig.
Ja, jag må gärna för dig tillstå, att jag en gång frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
