Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT MINNE AF JOHAN BRING. 215
Herren, om icke halfva den summan vore tillräcklig.
Men då svarade Anden mig alldeles tydligt, att jag
skulle göra så som han sade, icke så som jag tyckte.
Och då lydde jag honom helt gärna. Ja, broder, låt
mig säga dig, att det för mig är en ännu större glädje
att få och hunna gifva eder denna hjälp, än för dig att
mottaga den samma.»
Efter den varma tacksägelse, som jag nu förmådde
uttala, frågade jag Bring: »Men huru hein du, som
likasom jag är en fattig präst och lefver af din lön, gifva
en broder en så storslagen gåfva?»
»Jo, orsaken är den», svarade nu Bring, »att jag i
dessa dagar mottagit ett arf, som öfversteg hvad jag
hade tänkt mig; och jag kände att jag ville och borde
betala Herren mitt ’tionde’ för allt det goda han skänkt
mig. — Och nu skola vi icke tala mer härom. Låt oss
nu tala om Herren och hans härlighet. Hvad är din
mening om i Joh. 3: 14?» . . .
Så långt pastor F.’s egna ord. — En hvar, som själf
någon gång varit fattig och i ekonomiska bekymmer,
fattar lätt huru det för F. måste ha känts att på en
gång befrias från hela sin skuld, utan att behöfva såsom
lånesökande gå från den ene till den andre bland sina
förmögnare bröder, för att oftast få ett mer eller
mindre hårdt nej eller i bästa fall en bråkdel af hvad man
behöfver. Men allra mest fyllde det honom med fröjd,
att han fick ett så kraftigt stöd för sin tro på Guds
trohet, fick på nytt erfara att Herren, när honom så be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
