Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 UU MINNET OCH DAGBOKEN.
försök att kunna trösta dem, lyftes han stilla och sakta
upp i luften; deras skepnader blefvo allt otydligare och
aflägsnare samt försvunno småningom för hans syn.
Hastigt fördes han nu genom molnen, hvilande på
gyllne skyar. Vid sin sida hade han en skön
vördnadsbjudande gestalt, som styrde färden och i hvilkens
anlete ungdom och allvar innerligt och majestätiskt
sammansmälte med hvarandra. De fördes hastigt genom
vida rymder, till dess de slutligen på afstånd varseblefvo
en glänsande boning.
Under det denna härliga boning allt klarare och
mera strålande frambröt ur de omgifvande skuggorna,
underrättade den ljuflige ledsagaren Doddridge, att det
palats han nu såg framför sig, för det närvarande skulle
blifva hans boning. Vid betraktandet af dess härlighet
sade D. till ledsagaren, att han väl på jorden hade hört,
att »hvad intet öga sett, och intet öra hört, och hvad
i ingen människas hjärta har uppstigit, det har Gud be
redt åt dem, som älska honom»; men att likväl detta
härliga hemvist öfverträffade allt, hvad han någonsin i
föreställningen kunnat tänka sig. Vägvisaren svarade
intet. De voro nu vid porten och stego in.
Den skinande gestalten förde honom in i ett rum,
vid hvars ena ända stod ett bord, betäckt med en
snöhvit duk; en gyllene bägare och en drufklase lågo
därpå. Där stannade ängeln och sade, att slottets herre
skulle snart besöka honom; men till dess kunde rummet
rikligen förse honom med lärorik sysselsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
