- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
239

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»£>ET SÖM KOMMA SKALL.» 239

Vid en vink af Herrens hand försvunno rummets
väggar, och D. såg framför sig de saligas himmel, »en
stor skara, som ingen kunde räkna, klädda i sida hvita
kläder och med palmer i sina händer». Allas ögon
voro nu riktade mot honom, där han vid sin Herres sida
gick att intaga sin plats bland Guds frälsta helgon.
—-Under sitt jordelif hade D. alltid brukat känna sig blyg
och förlägen vid inträdet i ett rum, där många
personer voro samlade; ty när dessas ögon riktades mot
honom, låg där så ofta i deras blickar likgiltighet och
kyla, eller ett uttryck af människosinnets usla begär att
få klandra och kritisera. Men huru annorlunda här! I
allas ögon glänste blott uttryck af den varmaste kärleks
välkomnande, under det att deras lofsånger till Herren
ljödo härligt och starkt »såsom en röst af mycket
vatten», »såsom då harpospelare spela på sina harpor».

Vid sin frälsares sida fördes D. af honom längst
fram till den plats, där Fadren tronade i outsägligt
majestät. Där stannade Herren och sade till sin fader, att
han nu åter hemförde ett af sina segerbyten, en syndare
som under sin pilgrimstid trott på Sonen, älskat hans
bröder och bekänt hans namn; hvarför ock Herren nu
ville »bekänna honom inför sin fader». Då hörde D.
»osägliga ord, dem ingen människotunga på jorden kan
uttala», och som fyllde hans själ med obeskriflig
salighet. -— Sedan fördes han till den plats i de frälstas
skara, som nu blef honom gifven; en krona sattes på
hans hufvud och en harpa i hain hand. Nu kände han,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free