Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FÖRSTA BIDRAGEN TILL BUDBÄRAREN. 269
ödmjuka, och han bröt deras hjärtan. De hade bedt att
blifva gjorde lika med honom, och han kastade dem i
»ugnen» och satt bredvid »som en fejare af silfver»,
tilldess de slutligen en gång skola komma att återgifva
hans bild. De hade bedt att få omfatta hans kors, och
då han räckte dem det, sårade det deras händer; de
hade bedt, de visste icke hvad eller huru, — men han
hade tagit dem på orden och beviljat alla deras böner.
De voro knappast villiga att följa med så långt, eller
att dragas så nära intill honom. De hade en fruktan,
en bäfvan öfver sig, såsom Jakob vid Betel, såsom Elifas
i den nattliga synen, såsom apostlarne, då de tyckte
sig se »ett spöke» och ej visste att det just var Jesus.
De ville nästan bedja honom »gå ut ifrån dem» eller
dölja sin helighet, som de knappt kunde uthärda. De
funno det nu lättare att lyda än att lida, att göra än
att försaka, att bära korset än att hänga därpå. Men
de kunna ej mer vända om, ty de ha kommit för nära
det osynliga korset, och dess härlighet har för djupt
genomträngt dem. Han uppfyller ock på dem sitt löfte:
»När jag varder upphöjd från jorden, skall jag draga
alla till mig»; — och nu är deras tur slutligen kommen.
Förut hade de blott hört om korsets hemlighet, nu
erfara de den. Han har fäst sin kärleksblick på dem,
såsom på Maria och Petrus, och de känna sig nödgade
att följa. — Stundtals, än då och än då, skimrar hans
kors’ hemlighet emot dem i glimmande strålar. De se
honom upphöjd, och se härligheten som strålar fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
