Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU MAN FÅR OCH MISTER VÄNNER. 275
ret samt slutligen förklarade sig »af hedersord bunden»
att tiga. Därför kunde han icke ännu säga hvad som
låg honom på hjärtat. Det var förgäfves jag först bad
och sedan fordrade att få veta, om saken gällde mig.
L. var oböjlig i sin tystnad. Med tungt sinne gick jag
ifrån honom, inseende att jag hade förlorat en vän, men
denna gång utan att ens kunna ana, hvarför detta skett.
Snart upphörde ock allt vidare umgänge oss emellan.
Först åtta år senare, då professor X. hade hastigt
aflidit, fick jag veta anledningen till L.’s förändring.
Han kom då en dag upp till mig och sade: »Nu, då
jag icke längre känner mig bunden af mitt löfte att tiga,
vill jag öppet säga dig, hvarför jag icke längre kunnat
visa dig samma förtroende som förr.» Han omtalade
därefter följande händelse:
Professor X. (som af afund och sårad egenkärlek
var den bittraste af mina få fiender, — en sak, som för L.
var obekant, då jag icke onödigtvis velat blotta X. för
mina bekanta) hade en afton, när L. och han
sammanträffat, beskyllt mig för en vanärande handling, som
lagen belägger med urbota straff. L. hade då, såsom
min vän, varmt tagit mitt försvar. Men professorn hade
helt kallt svarat, att om L. önskade erhålla bevis, så
skulle han få det. Då L. naturligtvis fordrade detta,
hade X. dagen därefter kommit upp till honom och först
affordrat honom hans hedersord att icke för någon, icke
ens för mig, vidröra hvad han nu finge veta. Därpå
hade X. framtagit ett bref från mig till rektor Z., i hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
