Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN FÖRSTA STOCKHOLMSFÄRD. 289
Under samtalet med missions-inspektor Josenhans
— en högväxt, ståtlig man — visade denne ett lifligt
deltagande för vårt fosterland och vår unga mission. Han
föreställde mig ock för en man, hvilkens historia jag för
flera år sedan hade läst med djupaste intresse. Det var
den ryske grefven Felician Zaremba, som af kärlek
till sin Frälsare hade offrat allt: gods, rikedom,
anseende, ja sig själf i missionens tjänst. Han var nu
gammal vorden och hade svårt att höra och tala; men hans
anlete var lika som förklaradt och ur hans ögon
strålade Jesu kärleks heliga eld.
2. Min första Stockholmsfärd.
Maj månad 1841 *) led mot sitt slut, och solen
gassade in genom fönstren till ett af klassrummen i
Uppsala katedralskola, där nära 60 »blifvande» magistrar,
präster, läkare och militärer, ja till och med statsråd, nu
bokstafligen i sitt anletes svett inhämtade de första, icke
oblandadt söta, frukterna från »vetenskapernas lustgård».
Vårterminen var nära sin utgång, och de flesta af
mina kamrater bland inferiores längtade efter
examensdagen. Ty de voro hjärtligt uttröttade på klasslärarens,
magister X’s, ständiga rytande och gnat samt på
superio-rernas med hvar dag allt oftare upprepade: »Böj rygg!»
Dessa senare visste, att det nu snart skulle vara förbi
med deras välde, och därför ville de passa på att desto
*) Eller möjligen 1840 — jag är ej fullt viss på hvilketdera året.
Wadström, Ur minnet o. dagboken. jg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
