Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
Ändtligen ljödo de två kanonskotten invid
Skin-narviksbergen och gåfvo högljudt tillkänna hvad jag med
klappande hjärta redan en lång stund sett — att vi voro
framme i Stockholm.
Denna gång bodde vi hos brukspatron Bergstens
vid Södermalmstorg. Med förtjusning hade jag genast
vid första orienteringen iakttagit, att högvakten befann
sig alldeles utanför våra iönster. Hvar ledig stund, då
vi voro hemma och det icke var främmande hos
Bergstens, låg jag i något af de många fönstren, beskådande
soldaterna när de stäldes på post eller aflöstes. De hade
tschakåer med höga tagelståndare och hvita
»kors-bandoler.» — Den böjelse för att »bli officer», som redan
förut fanns hos tioåringen, stärktes under denna tid allt
mer och fortlefde ända till 1852, då jag fick kallelsen
att blifva en stridsman af annat slag.
Denna min böjelse för det militäriska fick en dag
mer än vanlig näring. Vi foro den dagen i en elegant
kalesch ut till Ladugårdsgärdet och sågo kungen, Karl
XIV, hålla en revy med sina trupper. Den åldrige
hjältekonungens majestät, de honom omgifvande
generalernas och adjutanternas ståt, gardesregementenas
lysande uniformer, men först och sist monarkens egen
personlighet •— allt imponerade på mig och väckte hos
mig en brinnande önskan att en dag äfven jag skulle
få »tjäna konungen». (Och min önskan gick sedan i
uppfyllelse, fastän på ett helt annat sätt än jag då
menade.) De närmast följande dagarne talade jag knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
