- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
325

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

325

fram; men — det gamla ordet står fast: »Genom mycken bedröfvelse
måste man ingå i Guds rike.»

Under samtalet hade en af de närvarande, fröken Ebba R., flere
gånger missbrukat Guds och frälsarens namn vid utrop af sin förvåning.
När hon sedan mellan fyra ögon varnades för denna synd, om hvilken
det särskildt heter: >Herren skall icke låta honom blifva ostraffad, som
hans namn missbrukar» — blef hon först mycket förbittrad och svarade
i vrede, att »det var hennes sak och ingen annans; hon var gammal
nog att själf sörja för sin själ, utan att andra behöfde lägga sig däri.»
Men efter en stunds samtal stillades hennes sinne, och lion sade sig
vilja på fullt allvar bedja Gud att kunna öfvervinna denna synd samt
att Han måtte undanröja de hinder, som stode i vägen för Guds ande*).

Ja?i. 4. På eftermiddagen hörde på »Arbetsföreningen» pastor
G. Sparrman tala öfver Gal. 2: 17—21. Evangelii daggdroppar föllo som
balsam på mitt och mångas hjärtan. O, att jag kunde väl och alltid
behålla, att vi hafva, redan hafva Ilerrens Kristi rättfärdighet oss
skänkt af Guds fria nåd, och det utan afseende på om vi »tycka»
oss tro, eller icke! Detta får en hvar tro, som vill och
behöfver det . . .

Kristus är sannerligen ingen »syndatjänare», hvilkens kall blott
vore att peka på och bestraffa våra skulder och så vara en udd och
kraft åt synden (1 Kor. 15: 56); nej, han är t>lagens ände» till
rättfärdighet för hvar och en som tror, hvar och en som, likt hvad Paulus
säger om sig i den I7:de versen, »söker att varda rättfärdig i Kristus.t»
Då borde vi alltid vara glada och tacksamt berömma oss af vår
Herre; ty han är oföränderligen den samme i går, i dag och i
evighet. »Tro vi honom icke, så blifver han dock trofast: han kan icke
förneka sig själf.» — O, att jag alltid hade klart alt Gud icke kräfver tron
såsom ett villkor, det vi af egna krafter skola fullgöra för att kunna
erhålla hans nåd; (ty då vore blott en ny lag satt i den gamlas
ställe, lika omöjlig att uppfylla som den förra. »Jag tror, att jag icke
af mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre,
eller komma till honom», säger 3:dje artikeln;) utan att tron hör till
evangelium, som till arma förlägna syndare säger: »du får tro på din
frälsare, Jesus, och på syndernas förlåtelse i honom.» Så går det

*) Att lion troget höll det löftet, kan man förstå däraf att hon
två år härefter, enligt egen bekännelse och såsom hennes lif sedan
vittrade, blef omvänd till Herren samt dog i frid 1869. Genom henne
fördes, som man vet, sex personer till Herren. »Rik frukt af ringa frö.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free