Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
och »onda misstankar» kunna förekomma hos verkliga kristna; bland
dem borde ju sådana onda ting »icke ens nämnda varda», säger oss
aposteln. Rosenius frågade då tillbaka, om jag trodde, att de första
kristna — dessa som blifvit omvända genom Herrens heliga apostlar
och erfarit ali deri andens kraft, hvilken då utflödade öfver församlingen
i långt rikare mått än nu — voro verkliga kristna? »Ja visst», blef
mitt något häpna svar. »Nå väl, läs då första korintierbrefvets femie
kapitel, och säg dig sedan själf, om ’verkliga kristna’ icke kunna ha
skäl till farhågor af allahanda slag.» (Framtiden gaf Rosenius fullt rätt.
Jag lärde senare inse, hvad jag då ännu icke förstod.)
Ftbr. 23. Vid bibelförklaringen i går afton framhöll Rosenius
med synnerligt allvar de frälstas saliga förmån att icke mer vara
nödtvungna att, såsom i det ooinvända tillståndet, endast »lefva sig
själfva», utan att nu fa och kunna >lefva för Herren». Detta visa de
först genom trohet i sin egentliga kallelse, denna må vara huru ringa
som hälst, (»han söker blott bland skaffarena, att de må vara trogna».)
Men därnäst och därjämte visa Guds äkta barn ocloå sin kärlek
däruti, att de uppsöka sina fattiga?, olyckliga eller vilsefarande bröder och
systrar, samt söka bringa dem andlig och lekamlig hjälp. Detta är den
äkta »inre missionen».
Efter föredragets slut kom E. Rudensköld — som länge känt
maning just till detta verk, men icke velat gå i stugorna ensam —
till mig och frågade, om vi icke kunde följas åt i sådant arbete. Jag
svarade jakande, och i dag ha vi begynt vår »inre mission».
Vi gingo till fyra stugor vid »Träsket» och blefvo tämligen väl
mottagna på tre ställen, (på ett af dem bad man oss komma igen) men
så mycket värre på det fjärde. På de tre första sågo vi mycken nöd,
gåfvo de fattiga penningar och skrifter, samt talade till dem om
Herren, »sående på en förhoppning». — Men på det fjärde stället blefvo
vi vittnen till så ruskiga förhållanden, att vi — jämte inbjudningen
till »den stora nattvarden» —- äfven måste uttala ord af den
allvarligaste bestraffning och varning. Detta togs icke väl, utan bragte oss
den skarpaste »skur» af okvädinsord, som jag ännu hört från
kvinnoläppar. Jag hade hört talas om, att en kvinna skall kunna »likna en
furie»; i dag har jag sett det. lion var i början icke obehaglig att
skåda, fastän öfver hennes anlete låg ett drag af yrhet och lättsinne;
men när vi började tala om behofvet att frälsas från synden, då
»förvandlades hennes hy» och ögonen sköto blixtar af vrede.
Sådan var vår första gemensamma »missionsdag». Vi bådo Her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
