- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
350

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35o

En af de nyblifna magistrarna, Borgström, slog ihjäl sig på själfva
promotionsdagens afton. >Hur ovisst allt hvad världen ger!»

Juni io. For tillbaka till Stockholm, jämte A. J. Josephsson,
Rudin m. fi. Fick af Josephsson veta, att min förre förmyndare,
professor Delldén, i natt aflidit . . .

Juni 14. För- och eftermiddagen på »prästsäll dvapsmötet» i La
Croix’s salong vid Brunkebergstorg. Dir C. Bergman, kyrkoherden
H» B. Hammar m. 11. vittnade frimodigt om sanningen och för Kristi
sak . . . Dock är detta års möte ej så talrikt besökt som fjolårets.
Orsaken därt 11 lär vara, att, såsom Bergman sade, en del präster förl. år
tyckte, att dessa mölen »smakade för mycket af Kristus och för litet
af präst». Flere biskopar och prostar hnde »afrådt» sina underlydande
att resa upp till detta års möte. Den gamle inflytelserike prosten S.
hade bland annat yttrat: »De där mötena ha en så obehaglig bismak.
Nej, tacka vet jag våra stiftsmöten. Vid dem slipper man höra gnäll
och pjunk om ’lefvande kristendom’, ’andl’g lifaktighet’, andligt
prästerskap, större kristlig frihet och dylikt. Likasom icke vi också
vore lefvande och andliga nog! Sådant där väcker bara insubordination
hos de ynpre. Men vid våra stiftsmöten våga de ej knysta. Om där
någon kommer med sådant pjåsk, så blir han snart stukad och lär
sig ’hvar David köpte ölet’. Så jag råder, att vi stanna liemina och
inte låta narra oss till Stockholm i år igen.»

Juni Jj. F. m. åter på prästsällskapsmötet. När tiden för
för-middagsmötet redan var nära ute, anlände P. Wieselgren, som blifvit
fördröjd på sin resa hit. Han fick genast ordet och talade, hänförande
och snillrikt, om kyrkomötens nödvändighet för Sverige. Han höll på
i nära 1 1/2 timme, men ingen blef trött; utan när han slutade, sade
man med saknad; »Hvarför sluta sä snart? Håll på ännu längre!»
Sådan är makten hos dem, hos hvilka både hjärtats och hufvudets
snille finnas förenade.

Ja, säkert skall tillståndet inom vår kyrka blifva oändligt mycket
bättre, om vi få ett kyrkomöte, där de bästa, de lifaktigaste och
mognaste af vårt lands lefvande kristna samlas till bön och rådslag.
Hvilken upplifvande och eldande kraft skall ej utgå från ett sådant
mötel Dess inflytande skall blifva vårt gamla, kära Sverige till oändlig
välsignelse! *)

*) Den benägne läsaren torde erinra sig, att detta skrefs 1S34.
af en 23-årig ung man.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free