Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36i
vår helgelse så, att vi redan här blefve fullkomligt rena och fullt
syndfria; såsom det ju skall en gång ske med alla de trogna, som lefva
vid Herrens tillkommelse, hvilka skola »i ett ögonblick» varda
förvandlade, d. ä. förklarade till Kristi bilds likhet. Men Herren vill
här, under vår andliga uppfostrans tid, hellre se oss såsom i anden
fattiga, elända, nådebehöfvande syndare, än såsom starka, högandliga,
själf belåtna ’helgon’. Tror du, att Jesus vill, att du skall blifva fri
från ali synd? Ja visst, svarar du. Nå väl, han kan göra dig så, när
helst han vill. Förblif blott i honom; grenen skall då bära frukt
i sin tid till ’vinträdets’ och till ’rensarens’ ära. Förbida Herren 1
Det kommer allt för den, som funnit vägen, och som icke går bort
igen.» — Sedan uppmanade han de troende att »vandra värdigt
evangelium» och icke gifva världen rättmätiga anledningar till anfall, hvilket
mycket kan skada evangelii sak. »När I för Herrens skull varden
beljugna och försmädade, det är nåd inför Gud; men om I liden för
onda gärningars skull, det gifver dubbel smärta.»
Maj ii. Vid middagstiden kom L. Rudensköld och bad mig
följa sig till en i lungsot obotligt sjuk man, en smed, som tyckte sig
icke vara någon syndare, utan sade sig ha lefvat fromt »allt ifrån sin
ungdom». Och han tilläde: >Om jag än har syndat i ett och annat,
så äro ni, som tro er vara heliga, lika stora syndastackare som jag.»
Däruti gaf jag honom rätt; men sade att vi just för deji orsaken flytt
till Kristus, låtit omvända oss från synden och i tron hålla oss till
honom. »Kristus 1» utropade han då, »hvad behöfs han? Jag tror på Guds
kärlek; det är nog.» — Jag läste för honom Joh. 3:dje kapitel.
På e. m. i Engelska kapellet, där Elmblad talade öfver Ps. 103.
Han framhöll en liknelse om en man, som hade fått en af konungen
undertecknad fullmakt på ett ämbete, som han om någon tid skulle
få tillträda. I början gjorde honom den fullmakten ofta stor glädje,
som dock småningom afmattades, genom vanans makt. Men en dag
påstodo några hans fiender, att hela hans fröjd varit falsk: det var en
helt annan och icke han, som skulle få det ämbetet. Full af oro och
ångest skyndade mannen hem för att se efter, om han läst orätt i
konungens fullmakt. Men se — där stod uttryckligen konungens löfte, med
konungens namn och sigill. Nu blef han åter lycklig och viss igen,
och såg sedan hvarje dag på sin fullmakt för att förblifva viss.—
Till-lämpningen göre en hvar på sig.
Maj 12. Besökte ånyo den lungsiktige smeden. Han var i dag
missnöjd och häftig och anhöll »att få dö i fred, ostörd af sekterister.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
