Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
gick med kraft och kläm ur allas våra hjärtan. Därefter talade
Möller-svärd omkr. en kvart samt bad för vår konung och hans hus. Så
sjöngs: »Herre, signe du och råde!»
Nu skedde en öfverraskning för oss alla. Den gamla, fromma
fru Kempe, som aldrig förr yttrat sig offentligt, hade blifvit så gripen
af ordet, sången och andens kraft, att hon icke kunde tiga; hennes
öfverfulla hjärta måste gifva sig luft. lion reste sig och började bedja
— en gripande bön, som gick från hjärta till hjärtan, och förvisso icke
minst till Herrens — en bön för konung, kyrka och fosterland, för
våra unga söner och döttrar, att de måtte bevaras åt Herren, samt för
oss alla som voro här samlade, att vi i sanning måtte, såsom de första
lärjungarne, blifva Mett hjärta och en själ». Alla voro gripna.*) —
Till sist bad jag Fader vår och välsignelsen. Så sjöngs: »Låt vår
lampas olja brinna» (Sv. ps. 425: 5), och så var detta härliga möte
slutadt. Men dess välsignelse är icke slut, utan skall förblifva.
På hemvägen talade med L. D., som under tårar bekände sig
länge ha varit bunden såsom i en dvala af sömnaktighet och tröghet.
Nu hade dock, med Guds makt, en »sinnets förnyelse» skett.
Aug. 8. När jag på aftonen kom till Nybron för att fara ut
till Djurgården, landsteg just då ett sällskap muntra herrar och damer,
som kommo från Framnäs. Bland damerna var en 20-åring med ett
intelligent och ädelt utseende, men som oupphörligt missbrukade Guds
namn. Jag hade på mig en skrift: »Hvarför nämner du så ofta det
namnet?» Efter bön till Herren, att den skriften nu icke skulle blifva till
förargelse utan till välsignelse, nalkades jag damen, som stod något litet
skild från de andra, hälsade artigt och bad henne mottaga skriften.
lion såg först förvånad ut, men tog sedan skriften helt vänligt, gick
fram till sitt sällskap och sade: »Den herrn var bestämdt en läsare!» —
(År 1870, sexton år senare, mottog jag en hälsning från majorskan
L—d, med ett varmt tack för den skriften. lion hade läst den, kom-
mit till besinning, ånger och slutligen frid. Nu var hon en troende
kristen och hade genom A. Storckenfelt fått veta, hvem det var som
augustiaftonen 1854 räckt henne den första väckande skriften. — Huru
mången gång få vi icke anledning säga: »Rik frukt af ringa frö!»)
Aug. 9. På aftonen ånyo möte på Rosenii säl. Denna gång
*) Kapten Berger, alliansens egentlige ledare, bad henne dock
sedan att icke göra om detta vid de följande mötena; ty ännu vore
icke den tid kommen, då »edra söner och edra döttrar skola profetera.»
Ännu skulle sådant lätt vålla anstöt och kunna skada Guds rikes sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
