Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3§4
stunds diskussion, huruvida det vore möjligt för en styrelse, hvars
medlemmar tillhörde olik i bekännelser och samfund, att utsända
gemensamma predikanter. Svårigheten erkändes af alla; men det ansågs att den
skulle kunna undvikas, om man för ändamålet utsåge verkligt fridsamma,
kärleksfulla män samt af dem fordrade bestämd förbindelse att
fullkomligt afhålla sig från allt tal om »skiljeläror». — Ett par af oss
voro likväl tveksamma, om detta senare vore möjligt, ifall folket komme
att fråga om sådant. Men styrelsens flertal fäste ej något afseende vid
våra tvifvel. — Till resande vittnen föreslogos Möllersvärd, Ljungberg
och några andra. Men för att sändas till Åland ansågs Rudin vara
den mest lämplige; jag erhöll uppdrag att skrifva till honom med
förfrågan, om han kunde åtaga sig detta uppdrag.
Aug. 23. Aftonen på Rosenii säl, där nil G. Beskow höll sin
första bibelförklaring, öfver Efes. 2:dra kapitel. Herren var med
honom, så att det blef en verkligt god stund. Han hade endast litet för
brådtom i sitt talande; men sådant går bort med tiden.
Aug. 14. I dag har Thomander i Engelska kyrkan hållit en
»disputationsakt» med baptisterna, hvarvid ingendera parten gaf med sig
och ingendera blef öfvertygad. Det är nog icke på den vägen, man
kommer till sanningens kunskap!
Aug. 26. På morgonen kom m:lle Th—s och berättade under
tårar, huru svårt hon numera hade det här ute, sedan hon börjat söka
Herren och hålla sig till hans ord. Alla gjorde spe af henne och
sökte oupphörligt narra henne ut i världen igen. Och när hon ville
uppmana dem att blifva sanna kristna, så svarade de: »Äro icke vi
kristna lika väl som ni? Äro icke vi också döpta? Höra icke vi till
församlingen så väl som ni?» — Den enda, som emellanåt visade sig
mottaglig, var »vackra Charlotte», som hade varit orolig, allt sedan
hon af mig fick Ryles skrift »Hvete och agnar». Men emellanåt var
hon ännu ystrare än förr; man såg, huru Gud och världen stridde om
den själen. Jag sökte trösta och styrka Th—s med att visa hvad som
i Ebr. 12: I står om Herren Jesus, samt huru han, som själf varit
»frestad i allting lika som vin, också förmår »hjälpa dem som frestas.»
•— Hon blef lugn och stilla samt sade, att »om än vägen till himmelen
gick genom eld, så ville hon ändock gå den.»
På e. m. biet jag vittne till ett underbart prof på Bruce Beys
starka magnetiska kraft Han kom gående med herr Klingberg. Jag
mötte dem, i samtal om magnetismn. Jag yttrade några tvifvel. Bruce
Bey blef ifrig och företog så följande häpnadsväckande bevis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
