Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
framställda betänkligheter. Med anledning däraf lät jag på e. m.
sammankalla Alliansens styrelses ledamöter till kl. 8: hvarefter jag kl. io
hade att skrifva ett långt svar till Rudin. — Ske Herrens vilja, i denna
sak så väl som i allt!*)
Aug. jo. Då jag i dag kom in till staden till min mor, omtalade
hon, att hon hvarje dag under denna vecka haft besök af en stackars
ung sjuk kvinna med ett litet barn. Kvinnan, som genom stor nöd
kommit till »sorg efter Guds sinnen, hade i söndags afton hört mig
på Rosenii säl, och sedan dess hvarje dag sökt mig för att få tala
med mig. lion hade uppgifvit sin adress, och min mor hade lofvat
bedja mig uppsöka henne där. — Stackars kvinna! lion bodde i ett
rum, där allt vittnade om den allra största fattigdom. Och i hennes
egen själ rådde äfven den djupaste nöd. lion var allvarligt uppväckt
ur syndasäkerheten; och »såsom hjorten törstar efter friskt vatten», så
längtade hennes själ efter nåd. Jag talade med henne om Jesu kärlek
och försoningsdöd, med ali den värme och kraft som gafs mig. Hon
tycktes då blifva lugnare och likasom få en skymt af hopp och tro.
lion omtalade sin sorgliga historia. Dotter till en tämligen
förmögen gästgifvare i Östergötland hade hon blifvit älskad af och själf
älskat en rik bondes son. De hade ämnat gifta sig. Men den rike
bonden hade tyckt, att hennes hemgift icke var tillräckligt stor och
därför absolut förbjudit sonen att vidare tänka på henne; i motsatt fall
skulle fadren göra honom arflös. Då hade de flytt från hemmet hit
till Stockholm. Här fick hon ett barn, och deras nöd blef allt större,
så att de nödgats sälja allt hvad de ägde, ja själfva sängkläderna.
Medan vi samtalade, kom fästmannen hem. Iian hade ett redbart
och godt, ehuru mycket enfaldigt utseende; äfven han var långt ifrån
obenägen att höra ordet. Tvärtom, då jag talade om Guds nåd mot
syndare, lifvades hans drag och han utbrast: »Det där behöfves! Ja,
vi behöfva att vända oss till Gud igen!» — Hon har en brinnande törst
efter evangelium, och äfven han lofvade att börja med flit läsa bibeln.
På aftonen hos P. Palmqvist, tillsammans med omkr. 15—20
bröder. Vi hade en ganska god afton tillsammans. Ett ögonblick
höll det på att blifva strid, då den liflige baptisten, fabrikör J—n,
frågade mig och B., >om vi ej ännu fått våra ögon öppnade för den
sanningen, att vi måste lyda Guds bud och— låta döpa oss.» B. svarade
*) Den 4 september kom R:n’s svar, hvaruti han sade sig väl ha håg
för saken, men dock af tvänne skäl icke kunna åtaga sig densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
