Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
men ännu flere uppmuntrande. Det pågår en stor och stark väckelse
på nästan alla håll i vårt land, utom i Södermanland och en del af
Uppland, som ännu tyckas vara otillgängliga. Men deras dag
kommer väl ock en gång, då Anden äfven där börjar blåsa lif i »de döda
benen*. — Slutligen lemnade Fjellstedt några högst glädjande
underrättelser från Turkiet om kristendomens framgångar därstädes samt
gjorde några reflektioner öfver den sannolika utgången af det nu
pågående kriget och dess följder för Turkiets kristna. — Rosenius afslutade
aftonen med en djupt allvarlig och gripande bön.
Okt. 7. E. m. hos Rosenius, där jag råkade en man, Aron
Jansson i Herrgryt, hvilken var i det bedröfligaste själstillstånd jag ännu
någonsin skådat. Hans hjärta var, sade han, fullt af bitterhet mot Gud,
och han hade många gånger varit nära att beröfva sig lifvet. Så hade
han nu gått i flere år, och han var nästan ulan hopp om förändring,
samt tyckte sig »så gärna först som sist kunna kastas i afgrunden».
Jag talade länge med honom, och hans anlete klarnade något vid
mina ord, så att han till och med bad mig att, likasom Rosenius förut
gjort, skrifva till honom ibland. »Ty», sade han, »det känns så godt att
hafva åtminstone några få, som kunna begripa mig och vilja bry sig
om en usling; de flesta fly mig, när de en gång talat vid mig, så
djäfvulsk tycka de mig vara.» — Sedan, på kvällen, tyckte jag att till
och med lian borde ha fått frid; ty så som R:s då talade, har jag aldrig
förr hört honom. Han talade öfver de stora grunderna för vårt
barnaskap hos Gud, nämligen att Gud ursprungligen skapade oss till
sina barn, och att, då vi genom synden fallit ifrån denna bestämmelse,
Jesus återförvärfvade oss alla detta barnaskap. Jesus sade: >Min Fader
och eder Fader!» Ja, Jesus blef allas broder, ochen hvar som icke vill
fortsätta på de onda vägarna fjärran från fadershemmet, behöfver icke
gå förlorad. Förvisso måste man »stå upp och gå tillbaka till fadren»,
gå ut från världen och dess syndaväsende. Men gör man detta, då
löper Fadren lång väg själen till mötes, då går det oss, såsom det i
Luk. 15: säges: »Han föll honom om halsen och kysste honom». O,
huru han älskar äfven det bortgångna barnet; huru lycklig han känner
sig, då barnet kommer åter — likasom äfven det då blir saligtl
Okt. 20. På aftonen vid Ev. Alliansens möte i Brunkebergs
hotell. Fjellstedt höll en kraftig bibelförklaring öfver Ps. 110. Därefter
uppläste iag bref från Joh. Palmqvist, från Ev. Alliansen i Berlin och
från Karl Möllersvärd, som f. n. verkar som resepredikant på Aland,
hvarpå jag något talade öfver Alliansens nuvarande »månadsspråk»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
