Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
Huss, som under denna sista svåra sjukdom varit systerns läkare, haft
af dennas kristliga glädje och hennes tålamod under lidandet’ »Men
hvarför jämrar ni er inte?» hade Huss en dag frågat henne. »Jag vet,
hvilka svåra plågor ni lider, och ser det stundom på ryckningarna i
ert ansikte. Men huru kan ni låta bli att visa otålighet och att jämra
er, när ni lider så mycket. Sådant är jag icke van att se.» Då hade
Sofie H. fått för honom vittna om den frid, den inre glädje, som
Herren Jesus lät henne smaka, genom tron på hans försoning och
vissheten om att hennes synder voro förlåtna. — Huss hade sedan till
några af sina bekanta yttrat: »Hittills har jag ansett ’läsen’ vara blott
en öfverspänd inbillning, där det icke är ren humbug; men vid denna
dödsbädd ser jag, alt det är en Guds kraft.» — När sjukdomen
slutligen visade sig omöjlig att öfvervinna, och Huss måste meddela Sofie
H. att hon skulle dö inom ett dygns förlopp, upplystes hennes ansikte
af ett så strålande glädjeskimmer, att Huss utbrast: »Men fruktar ni
då inte för döden?» — »O nej, tvärtom! Iian förer mig ju blott hem,
till min Fader och min Frälsare», svarade den döende. Då fick Huss
tårar i sina ögon och utbrast: »En sådan död önskar jag, att Gud en
gång ville gifva också mig!»*)
Dec. 16. Reuterdahl vald till biskop i Lund med 211 röster.
Närmast honom kommo Thomander (99) och Abr. Z. Pettersson (77).
Dec. 19. På e. m. följde jag baron A—1* till skolläraren Filip
Hiertas skolhem på Ladugårdslandet. Huru djupt förödmjukades jag
icke vid åsynen af ali den kärlek där bevisades; huru liten och
oduglig kände jag mig icke bredvid denne till utseendet så ringe och
obetydlige man. Må Guds välsignelse hvila öfver den mannen och hans
arbete! Iian yttrade ett ord, som strax gaf genklang och hela aftonen
återljudat i mitt inre: »Var vaken för Guds Ande!»
Dec. 21. På e. m. assessor Adlercreutz, samt Torén och Elm-
blad här. Lifligt och lärorikt samtal om nödvändigheten af
konven-tikelplakatets upphäfvande. Adlercreutz omtalade, att tvänne mycket
framstående präster försäkrat honom: »Ett sådant upphäfvande blir den
svenska kyrkans undergång». — De mena alltså, att Herren icke för-
*) Och en sådan död fick han! Det kan jag intyga, som under
Huss’ senare år fick blifva hans vän, samt mot slutet så ofta, ända
intill sista dagen, satt vid hans dödsbädd, läsande för honom ur det
heliga ordet och vittnande om den korsfäste, som redan före den tiden
hade också för honom blifvit »vägen, sanningen och lifvet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
