- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
427

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

427

som nyligen — märk, först nyligen — börjat på allvar söka
sin själs frälsning.

Mars 5. På aftonen, då jag gick till T. C., såg jag
en meteor falla, som var vida större än någon stjärna,
klart blå och strålande. -— När jag kommit fram fick jag
veta, att den älsklige Johan Henschen, som varit sjuk någon
tid, nu ligger döende, »utan hopp» för det lekamliga lifvet,
men »med gladt, visst hopp» för det eviga.

Denne Johan Henschen har varit oss alla mycket kär.
Han är en högst ovanlig yngling, ädel till utseende och
sinne, redbar, kärleksfull, trofast mot både sin Herre och
sina bröder. Hans samvetsgrannhet har varit större än
någons, som jag känt eller hört talas om; ja, den har, om
möjligt, stundom gått nästan till öfverdrift. Så t. ex. då
det varit hans ärliga uppsåt att »späka köttet», har han
mången gång till och med nekat sig den nödvändiga födan,
när han känt att dess åtnjutande just då skulle smakat
särdeles angenämt för naturen. »Nej, kött, du kan gärna få
vänta en stund till, efter du just nu är så ifrigt.» — En
annan gång hade han synnerligen gladt sig att en
lördagsafton få gå ut till Håtuna, där föräldrarna och syskonen
då öfver sommaren bodde. Modin och jag hade följt honom
ett stycke väg. När Johan, vid 10-tiden, efter några
timmars vandring nalkades stället, hejdade han sig plötsligt
vid den tanken: »Ar det anden eller köttet, som nu gläder
sig så mycket åt morgondagens hvila? Skulle det icke för
din ande vara långt nyttigare, att du i morgon finge höra
Torén predika på f. m. och Rudin på eftermiddagen?»
Och efter en liten stunds strid mot naturens önskan vände
Johan sina steg tillbaka mot Uppsala, dit han anlände
sent på natten. Stor blef öfverraskningen, när vi följande
f. m råkade honom vid kyrkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free