- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
433

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

433

njurar». Ock likasom man kan yppa allt för Honom,
såsom sin Frälsare och sin bäste vän, så kände jag i den
stunden, att Huss var en god man och en läkare som
ville mig väl*) Och jag önskade, alt jag kunde få honom
till vän. Men den längtan lär nog aldrig komma att
realiseras! (Jag kunde ej då ens ana, att Gud — 15 år
därefter — skulle uppfylla äfven denna önskan och låta mig få
Huss’ varma trofasta vänskap, som »stod sig» i nära tjugo
år ända tills hans saliga död 1890.)

Apr. ij. Middag hos baron Alströmer, tills, med
assessor Axel Adlercreutz. På e. m. uppläste baron A. för oss
några af sina andliga sånger, som voro både djupa till
tanke och sköna till form. — Aftonen hos lagman Cassel,
där Ahnfelt sjöng och talade öfver Rom. 8: En stor del

af »Ahnfelts sånger» skola förvisso ej dö, så länge någon
lefvande kristendom finnes i Sverige. Och ingen, som
hört Ahnfelt sjunga, skall någonsin glömma hans sång.

Apr. 17. Skulle söka miss M. Foy, och mötte henne
på gatan. Hon bad mig medfölja till en arm kvinna, som
just i dagarna kommit ut från »Spinnhuset», där hon i flera
år suttit fången för barnamord. Hon hade i fängelset
kommit till djup ånger och sinnesändring, samt längtade efter
Guds nåd i Kristus, »såsom hjorten ropar efter friskt vatten».

Till middag hos Melander, där jag bl. a. äfven träffade
den blinda fröken Gyllenram (Kristina). Det var gripande

*) En alldeles motsatt känsla erfor jag vid ett besök, som jag
för några år sedan gjorde hos en annan ’mycket berömd’ läkare. Denne
föreskref mig då ett läkemedel med starkt gift, som skulle inlagas tre
gånger om dagen. Jag lydde ordinationen i tre dagar, och blef allt
sämre, till dess min vanlige doktor en dag »af en händelse» blef varse
flaskan, såg på det utanpå skrifna receptet och helt bestört utbrast:
>Hvem har ordinerat dettaf Det innehåller en så stor dosis gift, att
jag bestämdt förbjuder fortsättning; det skall i grund förstöra er hälsa».

Wadström, Ur minnet o. dagboken. 2$

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free