Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
var förstördt på punsch, spel och andra »oskyldiganöjen». Han
såg nu så nedstämd och ångrande ut, att, då stadsfiskalen
frågade om G. yrkade ansvar, jag fällde en förbön för
honom. G. B. hade icke heller själf den minsta lust till
hans häktande med därpå följande straff och skam, utan
nöjde sig med hans ångerfulla löfte om bättring och en
skarp varning af stadsfiskalen. — Just som ynglingen skulle
gå, gaf han mig en lång, energisk blick, hvars betydelse
jag ej klart förstod. Kanske innebar den tacksamhet?*) -
Hela f. m. vimlade det på gatorna af studenter
utklädda till vikingar, zigenare, Bellmansfigurer, turkar, negrer
o. s. v. Ty i dag börjar studentkarnevalen, i hvars upptåg
äfven vi fordom så lifligt deltogo, om vi ock drogo oss
tillbaka från de värsta orgierna. — Men i dag begåfvo vi oss
kl. 5 med ännu större och sannare glädje till ett möte
af troende studenter, där Torén, Spairman och Rudin talade
öfver detta ämne: »Huru den kristne i tron mottager allt
af Herren samt i kärleken vill utgifva sig själf och allt åt
Herren, i hans återlösta mänsklighets tjänst». Sedan några
af oss bedit, åtskildes vi kl. 8, efter en i allo god, glad
och fridfull afton.
På hemvägen satte jag mig en stund på en af
bänkarna i promenaden nedanför slottet. Då kom en drucken
student gående, på hemväg från Polacksbacken, där
studentfesten nyss firats »vid glasens klang». Blott med svårighet
*) Ynglingen, hvilkens namn var L—11, återsåg jag tolf år
därefter vid Mösseberg, där han då var anställd som badaremästare. Jag
igenkände icke honom, som då hade vuxit upp till man. Men han
igenkände mig och tackade mig varmt för min förbön IB5 5 ? ^en ^ian
sade sig aldrig ha glömt. Han bevisade ock genom en hel följd af små
tjänster, att hans tacksamhet var verklig, ej blott ord. Man ser däraf,
att ordspråket ej al’/tid har rätt: »Tacksamhet räcker aldrig öfver 4 år».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
