- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
437

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

437

kunde han hålla balansen; och när han kom fram till min

bänk, slog han sig ned, då han såg min hvita student-

mössa. Det var en helt ung man med fina, nobla
anletsdrag. Han sade sitt namn: L—z, proponerade brorskål och
började genast kalla mig »du». Då jag önskade kunna få
säga honom något kärlekens allvarsord, mottog jag hans förslag
och frågade, om hans mor ännu lefde. Då blef han helt vek
om hjärtat och sade: »Ja, hon lefver — och Gud ske lof,

att hon icke ser mig nu och i sådana här stunder. Ty då

blefve hon bedröfvad: lion afskyr punsch!» Jag uttryckte
då min glädje öfver att han älskade sin mor så varmt, att
han icke alls ville se henne bedröfvad. »Men har du icke
tänkt på, att det är en annan som älskar dig ännu högre
än hvad äfven din mor kan göra, och som nu ser dig, och
hvilken du ännu djupare bedröfvar med ett lättsinnigt lif.»

— »Hvem är det?» frågade L—z. — »Din Gud och din
Frälsare! Tänk, om döden skulle öfverraska dig i sådant
här tillstånd. Du vet, att han sagt: ’Drinkare skola icke
ärfva Guds rike’.»

Då såg L. helt gladt upp till mig och sade: »Åh,
honom är jag icke alls rädd för; han bryr sig inte om
sådana här småsaker. Och dessutom skall jag säga dig, min
hedersbror, att jag med visshet vet att jag blir salig, när
jag dör». — Förvånad frågade jag honom, hvar han
hämtat denna sin visshet. — »Jo, ser du», svarade L. och
flyttade sig helt förtroligt ännu närmare mig, »när jag var tolf
år, hade jag en natt en dröm, som säkert var från Gud.
Jag tyckte, att jag såg en ängel komma in i rummet fram
till mig. Han räckte ut sin hand, gjorde ett korstecken
öfver mitt hufvud och sade: ’Himmelens Gud har sändt
mig till att låta dig veta, att du är en af hans utkorade
och att du skall blifva evigt salig, när du dör!’ Sedan för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free