- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
438

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

43»

svann han. Men jag vaknade, helt lycklig och glad; och
sedan dess har jag alltid varit viss på min lott i himmelen.»*)

»Och allena på denna dröm bygger du ditt
evighetshopp, utan att ha ändrat sinne, utan att af Guds ande
genom ordet ha fått en lefvande tro?» frågade jag.

»Nu förstår jag dig icke», svarade L—z; »men följ mig
hem, så skola vi fortsätta vårt samtal hemma hos mig».

Jag följde honom till hans port vid öfre Järnbrogatan,
ty jag såg, att han behöfde min hjälp för att kunna väl
komma dit. Men något vidare samtal var nu omöjligt. Jag
skall dock besöka honom en annan dag.

Maj 15. Min moders och min äldsta väns namnsdag.
Skref till dem båda. —- På e. m. råkade min förre
skolkamrat W:g, som bland andra skildringar ur allmogelifvet
äfven — såsom exempel på forna tiders okunnighet —
omtalade följande naiva ’världsåskådning’ hos en gammal
from bondgumma: »Det är för underligt hvad den här
världen är storl Nu ha vi först hela vår stora socken, det

vet vi. Se’n ha vi M. socken på andra sidan, och så ha

vi Stora V. på denna sidan. Och så lär det ändå finnas
tre socknar till på hvardera hållet; tänk innan en människa
hinner ända dit! Hå hå, ja ja!»

Maj 17. Lille Matte Roos’ begrafning. Föräldrarna
djupt gripna. — Är det som vi kalla »Guds godhet», eller
är det de sorger och lidanden han skickar oss, som mest
bidraga att stadfästa oss i tron på honom?

Efter att ett par gånger förgäfves ha sökt min nye

»bror» L—z, träffade jag honom i dag utanför Gustavia-

num. Jag undrade, om han skulle känna igen mig; ty när
vår bekantskap gjordes, var han betydligt omtöcknad. Dock

*) Om dylilca drömmar se sid. 153, rad II och 12 uppifrån.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free