Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
Möttes af två sorgfiga underrättefser: den ena, att
lifmedikus A. ligger mycket farligt sjuk, den andra, att min
ungdomsvän Ingemar Holst under lek med en dolk så illa
sårats i pulsådern, att han oupphörligt på nytt är i fara
att förblöda. — Många och ifriga böner till »den ende
hjälparen», som lofvat att höra oss.
Maj 26. På middag hos handlanden B., jämte
Elm-blads, Rosenius och några andra vänner. Både värden och
hans fru voro allvarliga kristna; han föreföll dock vara
den varmaste. Hon hade kvar mycket af sitt naturlynne,
som måste bort: särskildt en skarp tunga, som litet emellan
fällde någon anmärkning eller klander mot frånvarande
personer. •— Efter middagen, medan kaffet dracks i förmaket,
kom M. i ett lifligt samtal med deras båda äldsta barn,
en son om 21 och en dotter om 19 år. Vid bordet hade
dessa hållit sig tämligen tysta, antagligen af respekt för
främmandet; men nu togo de sin skada igen. Så snabba
tungor har jag sällan hört, och tyvärr voro de lika skarpa.
Rosenius kom i vår närhet, men ungdomarna läto icke
störa sig. Rosenius hörde en stund på, skakade sedan
sitt hufvud och gick ifrån dem. — Äfven Elmblad måtte
ha märkt deras framfärd, ty i sin bibelförklaring öfver Jak.
3: talade han mycket allvarligt mot »tungans skulder» i
skvaller, klander och förtal, som äro syndiga och vidriga hos
alla, »särskildt hos de unga, hvilkas hjärtan man så gärna
ville hoppas ännu vara oförstörda af klandersjukans gift »
På hemvägen frågade jag Rosenius, om han hade
gifvit akt på de unga. Jo, det hade han, och tilläde
följande: »Märk noga, att i de hus där klander öfver andra
utgör föräldrarnas ’dagliga bröd’, där går denna synd
såsom ett släktdrag i arf till barn och barnbarn». Han
frågade, om jag icke bland våra gemensamma bekanta märkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
