- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
463

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

463

till Herren. Kapten Cederwald var särdeles sympatisk.
(Han blef längre fram en af mina bästa vänner).
Ångbåtens roder gick sönder. Vi drefvo sedan i nära en kvarts
timme, innan det hann lagas, och voro nära att drifva
på land. »Rodret måste hålla — och lydas!»

Aug. .12. F. m. hörde Ternström i Enkhuset. En
god och kraftig predikan om vikten att komma djupare in
i både den själfkännedom som förödmjukar, och i den
Kristuskännedom som upphöjer!! — E. m. hörde G. Janzon
i Ad. Fredrik. Föreföll mig mera svagt än eljest —
kanske beroende däraf, att jag på f m. hört ett så kraftigt
ord. •—- På aftonen tillsammans med Lammers, Fjellstedt
och ett lifligt, anderikt fruntimmer, Cecilia Fryxell, den af
Gud rikt välsignade uppfostrarinnan. (Hon hade sin stora,
öfver hela riket kända flickpension först på Karlslund invid
Vesterås och sedan på Rostad vid Kalmar, ett vackert och
minnesrikt ställe, om hvilket mera längre fram).

Aug. 16. Reste till Uppsala på ångbåt. På en udde
i närheten af Drottningholm stod en ensam gestalt, som
med sin näsduk lifligt hälsade någon af de ombord
varande. »Den lycklige!» tänkte jag. Men så ihågkom jag
Bogatzkys ord: »Må vi ej glömma, att vi äro i denna värld
icke för att här ’vara lyckliga’, utan för att ’fostras för
himmelen’, så att vi, när Herren kallar oss härifrån, må
vara passande för en evig samvaro med honom. Ty detta
utgör de saligas salighet.»

Aug. 18. Träffade O. Borell och E. Lönnrot. Borell
tillbjöd mig några lediga rum i sitt hus. Den städse
himmelskt sinnade L:t talade om »boningarna i Fadrens hus».

Ernst Lönnrot är en af våra älskligaste bröder,
varmhjärtad, kärleksfull och musikalisk; han spelar fiol som en
verklig virtuos. Därtill är han »en fridens man» som ald-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0541.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free