- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
493

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

493

öfveitygade, att evangelii sanna lära är, att vi
rättfärdiggöras genom tron föt Kristi skull. ....

Till slut bådo flera för min fånge Buhr, att han måtte

få andens förvissning och en salig död.

Nov. 6. På morgonen nere vid ångbåten. Ahnfelt
och G. Norlin reste. — På e. m. hos Buhr, som haft et1
återfall i sin förra dårskap, att han själf måste med sitt lif
försona sin skuld. Men denna gång gick det snart öfver,
och trosblicken på Kristus återkom.

Man säger att »långe U—a» (han som höll på att bli
innebränd vid eldsvådan i Sefströms gård vid Vaksalagatan)
nu har blifvit af Herren öfvervunnen, så att han öppet
bekänner Herrens namn. Gifve Gud, att ryktet denna
gång talade sanning! Hvilken glädje det skulle vara.

På aftonen ett mer än vanligt starkt vemod, [-likasom-] {+lika-
som+} en förkänsla af något ondt som nalkas.

Nov. 7. F. m. en hård »djäfvulsstorm», såsom Luther
plägar kalla sådana anfäktningar och strider. — O. B. hade
missförstått G. B.’s och mina ord om G. N., samt däraf
tagit sig anledning att sammansätta en ’historia’, som höll
på att vålla verkligt stor förargelse. Men lyckligtvis kunde
D. B, som varit närvarande, intyga att O. B.’s uppfattning
af våra ord varit fullkomligt falsk. Och så blef det åter
»stilla lugnt». Men om vi icke haft U. B. till vittne för
oss, så hade de onda misstankarna mot oss kanske för
alltid stannat kvar i G. N:’s sinne, och vållat smärta och
tvifvel i många år. Skall man aldrig lära, att tungans
synder äro bland de svåraste och mäst svårläkta som finnas!
Tänk, hvilken eld den lilla lemmen kan upptända! Jak. 3: 5.

Till aftonen hos Toréns, jämte Sparrman, V. Johnson,
G. B:w m. fi. — En mycket god afton, under samtal om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0577.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free