Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 UR MINNET OCII DAGBOKEN.
ner; och så blef detta adelshem en fyrbåk, från hvilken
evangelii ljus lyste i den då så mörka natten.
Första gången jag råkade »gamle grefven» var 1851
på Tyresö hos hans äldste son, grefve Fritz St., gift
med Adamina Reutersköld. Jag var då ännu främmande
för Guds rikes angelägenheter och »förstod intet af hvad
Guds ande tillhörer». Därför, ehuru den gamles
vörd-nadsväckande gestalt mycket imponerade, kände jag mig
ej dragen till den åldrige »läsaregrefven». Hans samtal
voro, såsom’ skriften bjuder, »alltid vänliga, men
kryddade med salt». Det fick jag erfara redan vid vårt
första sammanträffande. Han plägade ofta komma och
åhöra mina lektioner med grefve August St., samt sade
då alltid några uppmuntrande ord både till mig och till
min elev. En eftermiddag kom han in, när jag satt
ensam på mitt rum och läste Andersens nyss utkomna
bok »I Sverige.» Där förekommer, som bekant, en
berättelse som allegoriskt framställer läran om
»apokata-stasis» eller allas frälsning. Gamle grefven varnade mig
för den farliga villfarelsen. Jag, som då var alldeles
okunnig i skriften, försvarade Andersens åsikt. Under
det samtal, som häraf uppstod, fick jag — för första
gången, höra en person ärligt men kärleksfullt säga mig
den sanningen, att »fastän jag vore en hygglig och i
borgerligt afseende oförvitlig ung person, så var jag
dock infor Gud ännu en oomvänd och opånyttfödd
syndare, som icke hos Herren sökt, än mindre mottagit
syndernas förlåtelse och andligt lif; tvärtom var jag ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
