Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM OCH AMELIE VON BRAUN. 67
Flera v. Brauns minnestecknare, Adlersparre, Carlén,
Sturzenbecker m. fl. ha såsom en egendomlighet hos
honom anfört ett drag, som de ej kunnat rätt förstå eller
också icke velat nämna vid dess rätta namn. De ha
samtliga omtalat, att midt under den uppsluppna
gläd-tigheten kunde V. v. B. plötsligt gripas af ett så djupt
allvar, att de tanklösa bland vännerna frågade hvarandra:
»Hvad går åt honom? Han har ju på en gång blifvit
tyst och ’trumpen’; man får knappt ett ord af honom».
Om denna sinnesstämning skrifver en bland
minnesteck-narne: »Hans allvar antog stundom, ja tidtals,
karaktären af dysterhet och leda vid allt, — en leda vid hela
»det glada lifvet».
Den verkliga orsaken till denna »dysterhet» var icke
blott den, som biograferna plägat anföra, eller förlusten
af den ädla och enda kvinna, som skalden någonsin
verkligen älskat; utan den låg mycket djupare, nämligen
i hans samvete. Vilhelm von Braun var under många år
ett föremål för Guds Andes kraftigt kallande och
väckande nåd. Midt under det yraste världslif, under det
att muntra skrattsalfvor ljödo omkring honom och han
själf kanske nyss sagt någon af sina mest »vågade»
kvickheter, hörde han plötsligt inom sig en väckande,
manande stämma: »Men tänk dock på din själ! Huru
skall detta sluta? Bryt dessa syndens bojor, detta
slafveri under en tom fafänglig världslust, som ännu aldrig
förmått gifva dig frid eller någon verklig lycka! Tag
nu ett afgjordt steg att vända om till din Gud, din Fräl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
