Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
sare! Dröj icke längre — i morgon kan det för dig
vara för senth
Mångfaldiga dylika kallelser hade V. von B. erfarit
och förspillt. Hans bref till systern Amelie vittnade
om dessa djupa inre strider, som hans »glada vänner»
hvarken kunde eller ville fatta. När han någon gång
kastade fram ett ord om »stundande ansvar för vårt
lif» eller något dylikt, såg man förvånad på honom och
sade: »Har du blifvit tokig? Du är ej värre syndare
än andra, tvärtom! Slå ifrån dig sådana där griller.
Skål på dig, hedersbror!» — Och tyvärr lyckades
vännerna för det mesta att »lugna» skaldens oro.
Men stundom gick det icke. Den inre manande
rösten blef för stark, samvetsförebråelserna allt för tunga.
Då drog sig V. v. B. tillbaka till någon enstaka plats,
där han fick »vara i fred». Där lefde han då ytterst
återhållsamt, upptagen af fiske och dylika landtliga
sysselsättningar samt framför allt af läsning, mycket ofta i
böckernas bok. Under dessa »eremittider» var han
alltid tacksam att få hos sig hafva sin mest älskade,
gudfruktiga syster. När hon icke kunde komma till honom,
skref han litet emellan till syster Amelie bref, som
andades djup längtan efter syndaförlåtelse och frid med Gud.
Men »vännerna i Stockholm» ville han då icke mer
återse, ty han insåg nu väl, hvart deras vänskap hade
fört och ånyo komme att föra honom, om han åter
skulle uppsöka dem. Det var under en sådan
sinnesstämning han en gång till en vän skref de betecknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
