- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
116

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Il6 ur minnet och dagboken.

i samma ögonblick blef allt tyst. Två af stundenterna
stannade som vakt vid dörren, medan de öfriga tågade
vidare. På vinden kunde intet spår af människor upptäckas;
alla saker stodo på sin vanliga plats, och ehuru hvarje
vrå noga undersöktes, fanns där icke någon eller något
som kunde antagas såsom upphof till de våldsamma
stötarna. Man återvände därför till det öfriga sällskapet.
-Knappt var vindsdörren stängd, förr än det starka
bullret ånyo lät höra sig, och det fortfor ända till supéns
slut. — Friherrinnan Ulfsparre berättade att, utom dessa
ofta återkommande och hittills oförklarliga ljud, äfven
andra »besynnerligheter» flera gånger inträffat. Så t. ex.
då hon stundom satt spelande vid pianot, började bladen
i hennes notbok vändas af sig själfva eller af någon
osynlig hand; intet luftdrag hade kunnat åstadkomma
detta, ty inga fönster eller dörrar stodo för tillfället
öppna. Med ett ord: där var »något» som ej på
vanligt sätt kundeförklaras. — Så långt Geijers berättelse.

Till denna händelse från Ekhamn kunde läggas en
mängd andra dylika frän Ekhult, Örby m. fl. ställen.
Men en bland vårt lands mest bekanta läkare, för
hvilken dessa skildringar från Ekhamn samt andra liknande
tilldragelser en gång berättades, gjorde då en
beaktansvärd invändning. Han sade sig ej vara en afgjord
tvif-lare på tillvaron af andar och gengångare. »Men»,
yttrade han, »sådana där slottshistorier förslå ej som
bevis för tillvaron af det mystiska obekanta, om hvilket
nu är frågan. Sedan urminnes tider har man ju hört

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free