Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
log hon så gladt och samtalade sedan fullt redigt i
halfannan timme. En kris i sjukdomen har inträdt. Yrseln,
rosslingarna och de häftiga ryckningarna ha upphört.
Vi tacka alla under glädjetårar Herren, som ännu
en tid låter oss fä behålla henne; och man anser nu som
en möjlighet, att vi höst få följas åt tillbaka till
Stockholm. Dock fröjdar jag mig blott »med bäfvan», ty
hon är ännu ytterligt svag. Kroppskrafterna ha i
häpnadsväckande grad aftagit. Men hvad kroppen förlorat,
har själen vunnit. Den innerliga frid, kärlek, mildhet
och tålamod, hon ständigt visar, fyller oss alla med både
förödmjukelse och fröjd; de komma oss att prisa Herren,
hvilkens nåd gjort henne sådan.
Några hennes yttranden under denna tid har jag
antecknat. Och då jag vet, att det är E. K. H. kärt att
höra rätt mycket däraf samt om henne, anför jag här
några af dessa hennes ord.
En dag sade hon: »Döden är en allvarsam sak, fast
den också kan vara ljuf för Herrens vänner. . . . Huru
man verkligen värderar någon, det kan man pröfva, om
man frågar sig själf: ’Hvilken, eller hvilka, skulle jag
vilja ha hos mig vid min dödsbädd?’ Dem värderar
man och älskar i sanning. Med mången kan man finna
det roligt att samtala, hvilken man likväl icke dd ville
ha hos sig; om andra åter tänker man: Gud gifve, att
de finge då stå vid min sida och trycka min hand och
säga de sista afskedsorden om Jesus. Dem älskar och
värderar man verkligt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
