Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 UR MINNET OCII DAGBOKEN.
mot dig som mot mig. Och snart få vi återse
hvarandra hos honom.» . . .
»Herren vet, hvad som var första anledningen till
min sjukdom. Och sedan kom Gullgulls död; den bröt
mig alldeles; eljest hade jag nog stannat litet längre hos
dig. Låt oss dock tacka Gud, att hon fick gå före mig.
Men när hon nyss var död, då sörjde jag så bitterligen
och tänkte mången gång: ’Hvarför kan icke du, käre
Herre Jesus, du som uppväckte Jairi dotter och änkans
son, nu göra ock så med min lilla Gullgull, taga henne
vid handen och resa henne upp igen?’ Men nu förstår
jag huru väl det var, att han då icke hörde mitt hjärtas
dåraktiga bön. . . . Förr eller senare skola vi få se, att
alla Herrens vägar voro godhet och sanning, äfven de,
öfver hvilka vi en gång mest undrade och sörjde.» . . .
»Om det är tillätet, om Gud sådant tillstäder, då
kommer jag så visst och hämtar dig, när din
hemförlofnings dag är inne. Tänk därpå! Tank på återseendet,
när saknaden vill blifva dig allt för tung. Hur fort gå
ej några år. Och sedan, sedan!» . . .
Jag hade flere gånger förundrats öfver att hon, som
eljest oftast varit böjd för att misstro sig själf och
synnerligen fruktade för själfbedrägeri, nu var så fast och
viss i sin tro; och jag undrade tyst, om ej ovännen mer
skulle anfäkta hennes tro. Men en morgon, då jag
kom in, sade hon strax: »Vet du, i natt har jag haft
en svår kamp. Det kom öfver mig en sådan ångest
för att jag kanske bedrog mig, att jag vore en skrym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
