Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HEMFÖRLOFNING. I 3 7
I går var den dyrbaraste dagen af dem alla, och
ingen af oss, minst hon själf, anade att
hemförlofningen var så nära. Hon var i går rätt rask och tackade
Gud mycket, att hennes dödsbädd var så fridfull, att
hon var omgifven af idel älskande vänner, make, moder,
barn och syskon, hvilka alla, såsom hon sade, »blott
täflat i att visa henne kärlek». Hon var så glad, och
vi alla med henne.
Bland annat sade hon: »Hvad det är godt att tå
tänka och tala väl om alla trossyskonen, äfven de svaga
och felande. Jag förskräckes, när jag tänker på alla de
bittra eller förlöjligande omdömen, som människor så
lätt fälla om hvarandra; ack, äfven jag har ju stundom
syndat så! Man tänker icke på, att brott mot kärleken
är större synd än mycket annat, som man i världen
bedömer allra strängast. Sorgligast är, att äfven många
eljest goda kristna, utan ånger, utan bättring, dagligen
synda med sin tunga, med kärlekslöst tal om andra,
och att vi så ofta sofvit öfver denna synd! . . . Men i
himmelen gör man icke så: där finnes hvarken denna
eller någon annan synd; där skola alla tala kärleksfullt
till och om hvarandra. O tänk, huru härligt att få
likna Jesus, äfven i detta! Tänk», ■— och härvid
smålog hon vänligt — »tänk, när själfve A. skall åter kunna
tala vänligt till B. Men man måste skynda sig att göra
upp med sin vederdeloman, medan man ännu är med
honom på vägen; eljest kan man kanske komma att dö
i ovänskapens synd! . . . Hvem kan se fesus, utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
