Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 UN MINNET OCH DAGBOKEN.
kärlekens tid» låter själen vara mera i ro, för att sedan
så mycket mer både finare och våldsammare anfalla
henne. Åtminstone var förhållandet så för mig.
Jag rådgjorde då med den äldre prästman, som fatt
tjäna vid min omvändelse. Långt ifrån att själf gilla
teatern sade han mycket sorgset, men med en viss
förtröstan: »Gå, så länge De kan gå!» — Jag är viss om
att hans förbön följde mig.
Länge motstod jag frestelsen, men gick till sist.
Och om Herren någon gång valt, hvilken pjäs jag skulle
se, så var det den gången.
Jag undrar, om herr pastorn känner till innehållet
af Ibsens: »Samhällets stötter»? Nå väl! Underförstå
akterna afhandla där man och hustru om tillställandet af
en fest samt därjämte om firandet af Herrens nattvard,
hvilka båda handlingar »ej borde komma i kollision» utan
den sistnämnda »få sin konventionella prägel».
Så går ridån upp till 3:dje akten. (Det är
söndagsmorgonen, när kyrkobesöket skall äga rum.) Det första
som då mötte mitt häpna öga, var Thorvaldsens
Kristusbild i ett hörn. Under hela det föregående hade jag
obeskrifligt lidit af hvad som passerade: nu ville jag
rusa upp och bära bort den förhånade bilden; ty här
hörde den icke hemma. Men jag satt dock kvar, stel
af fasa. — När sedan mannen kommer in, behängd
med en massa ordnar, (för att så klädd begifva sig till
Herrens bord,) kände min förskräckelse inga gränser; det
endast förvånade mig, att ej teatern föll i spillror och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
