Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
UR MINNET OCH DAGBOKEN.
gården tomhändta. Äfven vandrare blefvo där väl mottagna;
de fingo alltid mat, ibland äfven kläder och penningar. —
Vid prostens bord var kosten mycket enkel, men tillräcklig-,
där voro församlingsbor, kringboende präster och främlingar
alltid välkomna.
Då lekmannabiträdet Törnqvist, som vistades i hans
hus, fått någon undervisning i sjukvård vid Missionsinstitutet
och började att taga sig an de sjuka och fattiga i
församlingen, kunde han få taga sjuka med sig till prästgården,
och där härbergera och sköta dem, ej blott veckor och
månader, utan några i flera år. — Och på sina sjukbesök
fick han taga med stora foror af mat och hvad som kunde
behöfvas. Ofta kunde R. komma och fråga honom: »Har
du kommit ihåg det och det soni kan behöfvas?» —
Rosengrens gamla hushållerska, den i vidsträckta kretsar endast
under namnet »Stina» kända och värderade gudstjänarinnan,
var också alltid tillgänglig och hjälpsam vid nöd och de
sjukas vård, och hon kunde ha flera tillfälligt skadade
inhysta i sitt rum. Flera lindrigt sinnessjuka vårdades äfven
i en af prästgårdens byggnader, några under hela år.
För sina församlingsbor var Rosengren som en god
far. Väl kunde han på predikstolen ibland klaga öfver »sina
kära Väddöbors» fel Men han ville ock hjälpa dem med
råd öch dåd; särskildt till socknens fattiga gaf han rikligen
penningar och spannmål.
Ofta betalade R. vid löneuppbörden de fattigas
prästlön och tog ut kvitto åt dem, så att de ej måtte komma
på restlängden. Själf lånade han oftapenningar för att låha
åt andra, och fick mestadels förlora allt; och likväl höll han
tit. Men det räckte ändock till för honom, ty han behöfde
så otroligt litet för sig själf. Ibland hände det att han
visade från sig dem, som kommo och ville köpa spannmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
