Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.» 177
hebreiska ord, o. s. v. Men då förde professor H. samtalet
in på ett mera praktiskt område, genom att framhålla
allvaret i Herrens ord och den stora faran att genom högmod
och själföfverskattande en gång i evigheten varda en af de
yttersta, sedan man i tiden varit en af de främsta. De
närvarande grepos af denna tanke, och i djup känsla af att
höra till de främste yttrade alla de följande talarne många
förträffliga ord om det stora kraf och den uppskakande
varning, som texten innebär och som gör den så
allvars-diger för »oss präster».
Rosengren hade länge setat såsom en tyst åhörare. Nu
begärde han ordet och yttrade: »För mig är denna text
en af de tröstefullaste i hela bibeln; ty om många af dc
yttersta skola varda de främsta, då kan också jag hoppas
att få vara med.»
Verkan af dessa enkla ord, sagda med en innerlig
ödmjukhet och med den ärliga öfvertygelsens kraft, var
ögonblicklig och häpnadsväckande. Alla stirrade på R., som
om han hade talat ett främmande språk. De »stora
teologerna», äfven de yngste bland dem, hade förut visat R.
»ett öfverlägset öfverseende»; nu voro de alldeles förvirrade,
ovissa om hans orcl skulle tagas som allvar eller icke. Ingen
begärde vidare ordet; allmän tystnad!
Men om en stund yttrade den varmhjärtade värden:
»Tack, broder R.! Du har, utan att mena det, gifvit mig
och säkerligen äfven de flesta bland oss en nyttig och
hälsosam läxa, som vi böra taga oss till godo.»
Nu var det R.’s tur att se förvånad ut. Men innan
han hann yttra något vidare, sade H., vändande sig till
samtliga sina gäster: »Viljen I som jag, så gå vi nu in i
förmaket och sjunga vid orgeln en psalm.» Så skedde.
Prosten Rosengren var en den varmaste vän af vår
Wadström, Ur minnet o. dagboken. II. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
