Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSALA 1856. 197
nyttfödda Guds barn finnes ännu köttet kvar. Men där
finnes också anden. Om man nu börjar lefva fritt efter
köttet, så fördrifves anden och då måste man dö. Men om
man, allt efter som köttets gärningar å nyo komma fram
och sticka upp sitt hufvud, åter och åter dödar dessa vid
Golgatas kors, då skall ingen frestelse, intet syndafall, som
ärligt inför Gud bekännes, kunna döda de kristnas andelif;
utan efter allt och trots allt skola de förblifva vid lif samt
till sist evinnerligen lefva hos och med Kristus.
Jan. 8. Reste på diligens tillbaka till Uppsala, i
sällskap med M. Carlson och S. Callmander och framkom kl.
6 e. ni. Öfver elfva timmar åtgingo i dag för resan,
hvilket på en smällkall vinterdag kännes pröfvande nog. —
Tänk, ifall en gång »drömmen» om en järnväg mellan
Stockholm och Uppsala skulle blifva en verklighet, —
huru tacksamma måste ej den tidens resande känna sig,
som kanske knappt skola behöfva mer än 4 å 5 timmar
för denna färd!
Från samtalen under denna dagsresa vill jag anteckna
tvänne yttranden. Det ena af en herre, som i sitt eget
och ’hela svenska folkets’ namn förklarade: »Vi vilja icke
förkasta kristendomen, utan gärna och med aktning tolerera
den; men den kristendom, vi ämna tåla, måste vara skild
från all pietism. Vi skola såsom ett hufvudvillkor för vår
tolerans fordra, att hvarje kristen antingen själf deltager i
dans, teaterbesök, kortspel o. d. eller åtminstone obetingadt
gillar dessa ting hos andra. På de tre tecknen skola vi
snart kunna skilja de rätta kristna från läsarna; de senare
skola en gång ’klämmas’ så, att de skola tröttna vid sitt
omvändelsebråk och lämna hederligt folk i fred». — Det andra,
yttrandet däremot, af M. C:n, gjorde mig en stor glädje.
S. C:r hade erinrat, huru Rudin en gång i ett föredrag om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
